 Kate Magic |
Jag hajade till när någon här på Ängsbacka sa “Råkostfestivalen” om den pågående Raw Life Festival. Haha, jag hade glömt råkosten. Mamma var på Tallmogården och åt rårivna morötter på 70-talet, kom hem mycket smal med en dålig lukt ur munnen. Rårivna morötter ackompanjerade skolans samtliga fiskrätter i alla år. Utan dressing alltså. Dötrist, ärligt talat, det tyckte alla. Och så långt från den mat som Boris Lauser lagar under Raw Life att jag till och med hade glömt bort att raw food faktisk är just rå kost.
Både frukost, lunch och middag har alla festivaldagar varit färgsprakande vackra, sammansatta av många olika smaker och rätter och konsistenser, olika varje dag. De strimlade orangea är med, men tillsammans med himmelska såser, fröer och nötter. Om det skulle vara så att det fanns en längtan efter lite chèvre, jag bara säger OM det vore så, eller efter en stekt laxbit, så skulle den längtan riktigt hyfsat kunna stås emot vid åsynen av dessa ymniga bufféer. Och sedan i munnen då? Ja, även där kan raw food överraskande bra tillfredsställa den som hittills tänkt att mat självklart tillagas med värme långt över 42 grader. Till vilken grad jag köper att “pastan” inte är pasta utan strimlad kall zucchini är kopplat till viljan, tror jag. Den som verkligen vill ha kokt spaghetti med olja, salt och parmesan (gdasjaekfrelslkhtm…!) riskerar ohjälpligt att bli besviken.Man måste ta en annan väg in, via övertygelsen i hjärtat att templet, kroppen, önskar sig ett sundare bränsle än hittills. Endast så kan övergången från Skogaholmslimpa till krossade, pressade och torkade fröer format till brödliknande utseende bli intressant istället för smärtsam. Endast så kan Jukka-Pekka i Handy Man-teamet stå ut med den lavemangs- liknande process hans kropp nu genomgår, säger han. Inga tunga måsten utan “beacause I´m worth it”.
Kate Magic är här, raw food-stjärnan från Brighton i England. Hon heter Magic på riktigt, tog sig namnet för att hon känner sig magisk. Det mest magiska med henne är inte att hon ser ut som en vältränad tonåring i kroppen trots sina 42 år. Det räknar man liksom med när en person ätit 100% raw food och yogat i tjugo år. Inte heller är det väl magiskt att hon vill och kan bära samma kläder och make up som en tjugo år yngre medsyster. Platåskor, blonderad snagg, cerise kortkortkjol, blåskimrande nagellack. Ballt, ja, men inte magiskt. Tatueringarna, många, över typ hela armarna, går snarare in under rubriken “cool”.
 Kate Magic preparing a meal |
Det magiska med Kate Magic är hennes förmåga att stå både för en enorm kunskap och total dedikation till raw food samtidigt som hon förmedlar ett vidöppet synsätt. Som en kontrast till det kaxiga utseendet är hennes röst mild, inkännande och varm. I en intervju i skogen här utanför fick hon frågan “Why are you against fruits?”. I sitt svar lyckas hon trovärdigt förmedla att hon inte är emot något alls och ändå berätta hur meningslöst det är ur näringssynpunkt att äta frukt som fraktats lång väg och skördats för tidigt. Inga förbud, inga pekpinnar, inget Syster Duktig som undervisar. Reportern däremot, jag själv, undrade förnumstig om inte Kate liksom vi här på Ängsbacka har en underbaaar skog där hon bor, en skog där man kan andas ikapp med träden som inte dömer, inte kräver, inte vill fixa något… Haha, nej, Kate Magic är sällan i skogen, säger hon leende, hon gillar stan bättre, är uppväxt där och tycker det är mer naturligt. Punkt slut, utan värdering.
Det finns många olika vägar inom ett rått liv, massor att läsa på och lära sig om hur kroppen fungerar. Gryner eller inte, nötter eller inte, frukt eller inte? Och vilka sötningsmedel? För att inte tala om dilemmat med cashewnötterna! Ska de skalas med miljö- och människofarliga gifter eller med hjälp av upphettat vatten – och därmed lämna kategorin raw? Det gäller att prova sig fram till en kost och livsstil som passar de egna behoven och praktiska möjligheterna. Det har Kate sagt. Har jag inte en egen källa med rent vatten kan jag skaffa ett filter som renar mitt kranvatten, det får jag för Kate. Kate som vill att vi släpper sökandet efter perfektion och kontroll och i stället ser hur magiska vi är och njuta av det. Hon påminner mig om en livsdevis som känns skön i hela kroppen: “Endast i det öppna har vi en möjlighet”. Mmm…jag kan till och med se med ömhet på morotsstrimlorna i den rostfria bunken i matsalen på Hjo skola. Magiskt.
text: Anna Geiden
bild: Krister Lindström
