En ekoby på Ängsbacka? Både marken, viljan och kunskapen finns. Anna Kovasna som forskar om ekobyar ser potentialen på den här platsen.
- Att få leva i gemenskap med andra, utan att skada vare sig mig själv, andra människor eller världen runt omkring, det är det finaste sättet att leva för mig. Vi i västvärlden kan bidra till en mer långsiktig global hållbarhet genom att gräva där vi står och sluta exploatera människor och platser runt om i världen, säger hon.
Anna Kovasna har levt hos en indianstam i Amazonas regnskog i Peru i tre månader. Upplevelserna satte avtryck, hon har på nära håll sett de negativa konsekvenser som konsumtionsekonomi, exploatering och kolonialism för med sig. Människorna där går från ett rikt liv i samklang med skogen till att bli fattiga och nedbrutna innevånare i slumområden. Annas starka vilja att värna naturen fanns tidigt i henne.
- Som liten grät jag när jag såg dokumentärer om människans negativa påverkan i naturen och jag gick med i Djungelpatrullen som samlade in pengar för att rädda regnskogen, säger hon.
Anna är doktorand i socialantropologi i ämnet ekobyar och sitter i styrelsen för Ekobyarnas riksorganisation. I detta sammanhang träffade hon personer från Ängsbacka och lockades till Flowfood, den ekonomiska förening som förser Ängsbacka med ekologiskt odlade grönsaker. Påtandes i ensilaget i trädgårdslanden några meter från kursgårdens gräsmattor funderar hon ibland över möjligheten att starta en ekoby på ängen bredvid.
- Och då menar jag en ekoby som inte bara tar fasta på det praktiska, hur man bygger energisnåla hus och så, utan också ser det sociala som en viktig grund. Att medlemmarna arbetar med sin personliga utveckling är nödvändigt, tänker jag. Man bor så nära inpå varandra och måste kunna ta ansvar för sitt eget känsloliv, säger hon.
Att fixa det liv vi vill ha
Anna återkommer ofta till ekobybornas möjlighet att leva ett liv som de själva skapar, att få vara som de vill och uppleva att de av egen kraft och kreativitet kan finna lösningar i stort och smått. Hennes önskan är att vi alla ska ha makten över de resurser som behövs för att ordna våra liv.
- För mig är ekobyn ett politiskt projekt där vi tar tillbaka makt och resurser från globala aktörer som inte tar hänsyn till vare sig människor eller miljö. Jag vill vara med och skapa lokala system där det är tydligt att människan och den värld vi lever i är ett och där det därför blir självklart att ta hand om båda på bästa sätt, säger hon.
Genom att förstå att vi är en del av naturen kan vi agera mer ansvarsfullt och hitta fler sätt att ta tillvara på allt som finns och leva utan att förstöra för oss själva. Växter i skog och mark kan bota och läka, det vet vi. Kanske måste inte all medicin vara industriellt framställd? Anna pratar om ett personligt växande som kan födas genom känslan av att själv fixa sitt liv – till exempel genom att vara medskapare till och bo i en ekoby.
- Haha, jag fick bättre självförtroende när jag lärde mig bygga ett hus, säger hon.
Sina kunskaper i odling har hon fått genom att…ja, odla.
När hon inte är på Ängsbacka bor hon i en ekoby i Skottland där hennes uppgift är att sköta trädgårdens nyttoväxter. Under Ängsbackas permakulturfestival den 23-26 augsti ska hon tillsammans med deltagarna skapa en skogsträdgård. I en sådan odlas nyttoväxter, nötter, bär, frukt och grönsaker på ett sätt som gagnar naturen. Man skapar ett ekosystem, en näringsloop, som får både växter, människor och djur att trivas. En skogsträdgård passar utmärkt i en ekoby, förstås.
![]() |
Vad är ekobyar bra för – egentligen?
En del människor ifrågasätter nyttan med ekobyn. Varför dra sig undan på landet? De allra flesta lever i städer idag och behöver fortsätta med det. Att några få lever i gemenskap och på ett sätt som i högre grad skonar naturen är som en droppe i havet, menar de. Anna svarar att en ekoby på inget sätt behöver vara isolerad från övriga samhället, tvärtom. Hon själv skulle gärna arbeta politiskt i kommunen om hon bodde i en ekoby här i Molkom. Hon kan också se ekobyn som en experimentverkstad för sådant som skulle kunna bidra till stadens utveckling, till exempel odlingar inne i stan och levandssätt som innebär att människor samarbetar mer med varandra.
Något hon gärna skulle vilja se utvecklas är lokala ekonomier och att människors liv ordnas genom tjänster och gentjänster. Detta fungerar i samhällen som bygger på tillit mellan invånarna och var vanligare förr. Men det handlar inte om att vi ska gå tillbaka till det gamla bondesamhället, säger hon.
- Nej, ingen idag vill uppleva det starka patriarkat och klassamhälle som rådde då med misär och sjukdomar som ingen kunde bota. I en ekoby tänker jag att vi kan kombinera det bästa av flera världar.
Anna delar drömmen om en ekoby i Molkom med många andra, men det är viktigt att hennes egen ekoby inte “bara” innebär att man använder miljövänlig energi och sunda byggnadsmaterial.
- Den sortens ekoby kan vi förstås också ha, men jag vill bidra till att fler människor får leva i sin fulla potential och samtidigt bidra till att allting runtomkring också får det. Det handlar om mer än ekologiska hus, det är ett systemskifte, säger hon.
FAKTA
Namn: Anna Kovasna
Ålder: 32 år
Bor: Husvagn på Ängsbacka och i
ekobyn Findhorn i norra Skottland.
Sysslar med just nu: Volontär i flowfood
ekonomiska förening. Doktorerar i socialantropologi
om ekobyar vid Lunds:s universitet.
Favoritväxt att odla: Gurka, just nu.
VILKA KUNSKAPER BEHÖVS FÖR ATT STARTA EN EKOBY
1. Juridik och ekonomi (lagar, förordningar, företagsekonomi, ägandeformer)
2. Organisationskunskap (hur fatta beslut effektivt och inkluderande)
3. Hur människors personliga utveckling kan uppmuntras och stöttas
4. Kommunikation och konflikthantering
4. Ekologi, odling
5. Byggnadsteknik, energiförsörjning, VA.
Author: Anna Geiden
Photographer: Caroline Edgren




Helt fantastiskt! Så vill jag leva också!
Helt fantstiskt! Det är ju så här vi alla ska kunna leva, med varandra, istället för mot varandra. Såna här ekobyar skulle vi ha lite varstans.Kram till er!