Efterfest i min kropp.

Tillbaka i Stockholm
Cirkeln har slutits.
Allt känns som en dröm.
Har jag nyss varit på Ängsbacka i elva dagar?
VA?
Nää.
Jag måste ha sovit.
Men det är något som känns annorlunda.
Jag är annorlunda sedan jag for.
Nu finns det ingenting som bekommer mig.
Jag är en lugn ko som vankar runt i Gamla Stan.
Med stora glänsande ögon av stillhet.
Jag stannar, vänder mig om, ler mot en gatumusikant, som ler tillbaka, njuter av regnet som andra verkar sky. På tunnelbanan tittar jag folk i ögonen. Det är radikalt. Dom tittar inte tillbaka och tycker med all säkerhet att jag är en livsfarlig snaggad provocerande galning till kvinna.
För titta främmande människor i ögonen på offentlig plats FÅR MAN BARA INTE GÖRA och ABSOLUT INTE le. Det är livsfarligt och ska man trots allt genomföra denna synd så måste den genomföras på ett ytterst muskulärt och mekaniskt vis, genom att dra upp båda mungiporna mycket lite och sedan mycket snabbt ner igen. Det ser mer ut som mun-ticks. Men något annat går ju inte. Vi är ju i Stockholm.

Men det gör mig ingenting. Jag kan gärna gå runt leendes och vara galen. Det är faktiskt riktigt roligt och jag skrattar åt min egen förtjusning. Jag börjar sjunga: “Mother i feel you, under my skin, mother I feel your heartbeet, Heya Heya Ho”. Jag lägger på min superduperpowerfulla shamanröst medan jag traskar Stureplan fram. Jag känner mig hämningslös och fri.
En smula malplacé men ändå helt rätt. Det gör dom gott, tänker jag och stirrar en stressad kostymklädd herre i ögonen och sjunger HEYA HO. Han tar förskräckt upp sin Iphone och ringer efter en taxi.
Ja, ojojoj vad elva dagar på Ängsbacka kan vara revolutionerande. Jag har gjort uppror mot tråkighet och tafatthet. Nu regerar Lust och Frihet.
Och våren är här.
Sedan kommer sommaren.
Och då är det No Mind festival
och Yoga festival
och Raw Life festival
och Tantra festival
Himmel och pannkaka
Detta kan jag ju inte missa!
Jag får säga upp mig från mitt jobb
hyra ut min sommarstuga
och flytta till Värmland. 

ja.
Men JA!
Det låter fantastiskt.
Tack för en fantastisk transformation kära Dans, kära Yoga och kära hela festivalen. Tack vackra Ängsbacka och alla fantastiska människor med ögon som strålar, och solen och regnet och den lilla snö som föll. Tack tack tack!
Vi ses i sommar.

HEYA HO!
Lycke Claesson

Pssst…Läs mer om hur Yoga och Danspåskfestivalen upplevdes på Bob Hanssons blogg.